Bjanca

..could you please rephrase the question?

Tänk somliga dagar virvlar det av konstiga tankar i mitt huvud.
Idag har varit en sådan dag. Har inte riktigt varit mig själv. Varit
en stressig vecka och sådant klarar jag inte. Drog på mig ett
migränanfall i fredags. Detta fenomen unnar jag ingen.. Fy
sjutton vilken smärta det är. Fick mycket trevligt besök över helgen.
Det uppskattade jag och förgyllde vardagen lite. Kändes dock
lite tomt när man åter var ensam i lägenheten. Tänk vad
man ibland saknar att bara ha någon som ligger brevid en i
sängen. Det är något man alldeles för lätt och gärna vänjer
sig vid.

(Här raderade jag precis ett långt utlägg om A. Kom fram till när jag
skrivit klart det att ingen ska behöva höra mer om min ångest över
honom. Min slutsats efter att ha skrivit av mig var hur sjukt
svårt det är att mista den person som stått en allra närmast. Men
en vänskap med honom är för svår. Han fortsätter att förnedra mig
och ljuger för mig, och jag vill inte bli sviken och sårad mer.)

De konstiga tankarna i mitt huvud, de finns där och förvirrar mig. Få saker
kan få en så förvirrad som relationer till andra människor. Jag är ledsen
och nedstämd, jag är glad och positiv, jag är arg och bitter..
Tycker dock om min känslomässiga livssituation för tillfället.
Har inga krav någonstans ifrån. Får vara den jag är och ändå känna att
det nog finns någon där ute som tycker om mig. Den här friheten har
jag aldrig kännt innan. Har aldrig velat känna den. Inte för att jag tycker
om att vara ensam. Nej, jag tycker verkligen inte om att vara ensam. Men
jag avskyr alla krav som folk sätter på mig. Vill inte ha krav, förstår inte
varför alla relationer måste innehålla krav. Ska inte kärlek egentligen vara kravlös?
Jag vill få vara kär utan krav...

If love is the answer, could you rephrase the question?