Tror livet gått i strejk

Mitt liv vill inte gå framåt längre. Känns som om allting omkring mig arbetar mot att jag någonsin ska få bli frisk och bra. Idag fick jag akut åka in till sjukhuset då de säger att jag har haft lunginflammation i minst tre veckor. TRE VECKOR!!!!! Men på grund av alla mina roliga piller så har jag varken märkt av feber eller smärta förrän ena lungan visar sig vara rejält fylld med vätska. Kunde idag efter lunchen inte andas längre och det högg som knivar i bröstkorgen på mig.

Är så förbannat trött på att vara sjuk hela jävla tiden. Kan inte någonting hända som får åtminstone livet att bli lite lättare. Här har man en helt fantastisk idiotisk grabb som älskar en över allt annat och skulle gå ner på knän imorgon eller flytta till andra sidan jordklotet med mig om jag bara ville, men då känner man ingenting. Hur förbannad blir man inte på sig själv.

Och kärlek är ändå så jävla överskattat.

Är jag så idotiskt kräsen? JA JA JA...  Mitt första krav och det ABSOLUT viktigaste av dem alla. Att jag i ett förhållande kan lita på mannen i fråga. Att han berättar för mig när det är någonting och inte döljer det eller ljuger för mig. Hur förbannat jäkla svårt kan det va?

Öppna munnen och lär er kommunicera.....

Kommentarer

Skriv gärna en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback