Bjanca

Ibland undrar jag om de någonsin kommer ta slut. Känns som om det är min lott i livet att hänga på sjukhus. Igår kväll så började min näsa blöda. När det forsat i en timme så ringde mamma sjukvårdsrådgivningen och fick order om att jag skulle in till sjukhuset på direkten. Dennis var gullig och skjutsade in mig. Säkerligen ingen trevlig upplevelse för honom där jag satt med blod i hela ansiktet. Såg ut som om jag glafsat i mig rått kött som något annat vilddjur haha..

Läkaren lyckades inte få stopp på blodflödet förrän efter 3 timmar och 45 minuter. Det gjorde grymt ont med den där konstiga grejen jag sen hade i näsan hela natten. Värkte överallt kändes det som. Efter blodförlusten var jag helt slut, hade nålar och slangar i båda armarna och fick smärt- och blodstillande tabletter. Fast på grund av smärtan gick det inte att sova så låg vaken hela natten. Läkaren lättade trycket lite i näsan på morgonen och efter att jag tjatat hela dagen lyckades jag få lov att åka hem. Så Andreas hämtade och skjutsade hem mig. Tack gode Gud för att man ha sådana underbara vänner som ställer upp när man ska in där och flänga. Dock måste jag in imorgon igen och ta bort den här slangen ur näsan. Läckert som tusan va?? *blink*

De vet inte hundra vad det hela beror på förrän slangen är borta imorgon och en ordentlig undersökning kan göras, men troligtvis är det blodkärl innanför den inre näsväggen som spruckit. Biverkning från medicinerna.. weah!"