Bjanca

Insomnia och klockan är strax över fem på morgonen. Tänker inte gå och lägga mig igen heller, det är lönlöst. Har varit en underlig natt, jag har tänkt alldeles för mycket. Började titta på en underbart vacker film och kan nog ärligt säga att det var mycket länge sen jag grät så här mycket. Det gick inte att hindra tårarna och har skrivit nio sidor i min dagbok. Trodde inte att jag kunde vara så här känslosam längre, men nu bara rann allting ur mig. Har känt mig som en iskall vandrande pinne de senaste månaderna. Varit som om jag helt tappat förmågan att förnimma olika slags känslor eller visa empati för andra.

Har någon slags tvivel inom mig, något jag inte kan släppa ifrån mig eller ens sätta fingret på. Just nu finns det enbart en person jag verkligen vill prata med, och nu börjar tårarna rinna igen enbart av blotta tanken på att jag inte får eller kan det. Sen är man väl inte helt vettig om man skulle ringa någon vid fem på morgonen bara för att man tittat på en film som gjort en ledsen.

Alltid har jag försökt peppa mig själv till att se möjligheter i allting även när det varit tungt. Just nu står jag vid ett enormt vägskäl och det är så otroligt svårt att avgöra detta val. Båda valen innebär en helomvändning för hur jag ska leva mitt liv. Det ena innebär att ta chansen och kanske kunna förverkliga många av mina drömmar. Medans det andra kommer innebära en enorm prövning för mig. Samtidigt som jag vet att jag kommer utvecklas mycket och göra något jag tycker om och brinner för.

Hur ska man kunna veta att man gör rätt val?