Tyckt synd om mig själv
Igår var jag helt övertygad om att hela världen ville mig ont. När jag gick och la mig värkte hela kroppen utav alla missöden. Blev stucken tre gånger innan de fick blod till proverna, sen vaccinationssprutan och efter det sprutades knäna med kortison. Det ska jag säga er att det är inte smärtfritt att känna den gigantiska nålen stickas in i knäna. Sen anföll Jessicas katt mig. Så har rivmärken både på ryggen och på underarmen. Efter det snubblar jag i trappan och har nu blåmärken där plus att jag sparkade i sängkanten och lilltån bloade. Till på köpet höll den vanliga värken mig vaken halva natten med.
Idag har jag bara ont i knäna och i armen efter vaccinationen. Har tvättat, städat, pluggat, lagat mat och gjort en smarrig efterrätt som Andreas ska få imorgon när han kommer hem. Leker lite hemmafru nu när jag inte får jobba, är rastlös som tusan och har astråkigt!
Här är lite bilder från Johans överraskningsfest =)
men du får inte hämnas på katten! för om man är stor så måste man vara snäll....
Nu tycker jag du är känslig, ville ju bara krama din rygg men matte har inte klippt mina klor än så de råkade komma ivägen :(, eller så är jag bara ond ;)
Hmm, snubbla i trappen och sparka lilltån i sängkanten?? är inte det ett bevis på att synen har blivit sämre?? och hmm... påminner det inte om en tant?? Jo... det gör det! love you..... gissa vad du heter i min telefon :)