Bjanca

Hm, har blivit en människa som flänger omkring alldeles för mycket känner jag. Men blir så nu när man är fri som fågeln, gäller att passa på innan vardagen låser sig igen. Har alltid tyckt om att träffa människor, så nu gäller det att träffa alla gamla vänner medans man har möjligheten. Mellanlandning hemma och så iväg igen. Från april sen lär det inte bli mycket tid över till sådant. Inte när jag ska plugga samtidigt. Undra om man dragit på sig för mycket inför den perioden. Tycker om att ha saker att göra, vilket jag har sett till att ha nu. Ser kanske inte så ut för den som tror sig ha en inblick i mitt liv. Men inget är som det ser ut att vara.
Igår kväll när jag gick och la mig överröstes jag av den där obehagliga känslan av ensamhet. Vissa dagar bara älskar jag att ha min egen lägenhet. Ingen som stör, ingen som lägger sig i, ingen som påpekar vad jag ska eller inte ska göra. Men så är det just när jag kryper ner i sängen om kvällarna den där avskyvärda känslan kommer. Bara en stor tomhet.
När obehagliga känslor uppkommer antar jag att dagboken är min bästa vän, skrev i oändlighet igår. Behövde det för att bearbeta mig själv. Började från ordet "ensam" och så kom tusen saker upp i huvudet. Det där positiva tänkandet har falnat lite för mig. Vill vara den där starka människan som jag vet fixar all skit. Orolig och nervös konstant nu, lite omotiverad till vardagen. Nej fy felprioriteringar, nu är jag trött i huvudet. Vet inte vad jag skriver om jag fortsätter ;)
Det där med rätt människor omkring sig var det ja haha..