En småjobbig onsdag
Inatt berodde inte sömnlösheten på insomnia utan på hostattacker. Sov ungefär tre timmar inatt och resten av tiden spenderade jag med att hosta. Var helt förstörd i morse när Andreas kom hem. Förflyttade mig ner till tv-soffan för att han skulle slippa höra, men det är lite lyhört dessvärre. Åkte en snabbis till vårdcentralen och tog blodtrycket. Det har varit ganska högt ett tag var på jag fått tillbaka mina migränanfall.
Därefter blev det en mysig fika med Manne på stan. Vi satt och pratade lite strunt en stund. När jag kom hem blev dagen dock bara sämre. Min värk har blommat ut för fullt. Har ont precis överallt och känner mig som en 80-årig tant som spatserar runt. Det gör ont att sitta, ligga, stå och gå. Var så länge sen jag hade så här ont att jag nästan glömt hurdant det är. Klagade rätt mycket, det är nog nackdelen med att vara sambo för mig. Det är så lätt att börja klaga. Innan har jag alltid bara stängt in mig och låtsat som att det inte finns någon yttre värld. Jag vet att jag kan göra samma sak här för Andreas skulle aldrig säga något om det, men jag har nog börjat tycka om känslan av att det faktiskt finnt någon där som bryr sig.
Manne & Frida efter släktträffen