Bjanca

Kan inte låta bli att lägga upp denna dikt som Daniel skrivit. Den kändes så passande för mig och det jag känt under en tid. Lite läskigt att en annan människa kan känna exakt likadant som en själv. Konstig nog är man antagligen inte så ensam i världen som man tror.

Glömd..

aldrig kvar..

För allt som du tar

blir jag själsvag..

Kom se min vardag

allt som du gör

och hur kärlek dör

Gömd..

aldrig mer..

För allt jag nu ser

blev ett bakslag..

Kom se min vardag

allt du förstör

och hur kärlek dör