Moral & respekt

Jag borde ha lärt mig för länge, länge sen att inte diskutera vissa av mina åsikter med mina vänner, eller familjen med för den delen. Blir så frustrerad och de blir arga på mig för att jag är så envis, trångsynt eller något. Såg ett tv-serieavsnitt ikväll inkluderat en liten otrohetshistoria. Egentligen om någon är otrogen så borde man verkligen bara kasta ut honom, bränna upp hans grejer, repa bilen och göra hans liv till ett helvete för att hämnas. Skulle nog kännas jäkligt bra för stunden om man bara vågade.

Nåja vad diskussionen efteråt handlade om var den personen någon är otrogen med. Om man vet att någon har ett förhållande så tycker jag det är fruktansvärt omoraliskt och respektlöst att vara med den personen. Det där med att bry sig om sina medmänniskor verkar folk helt ha glömt bort. Sätt dig själv in i situationen. Hur skulle du känna som en person du litar på bedrar dig? Att bli så sviken är den värsa känslan som finns och att orsaka någon annan den smärtan att behöva känna så. Nej, aldrig i livet. Och JA det finns alltid undantag, bla bla bla... men hur många gånger tror man inte att man själv är undantaget när man i själva verket är regeln?

Sen självklart är det den som är otrogen som är svinet och bär det största ansvaret, men det gör inte den andre personen mindre skyldig enligt mig. Okej, säg att du träffar en kille du verkligen faller för men som har flickvän. Varför bry sig om henne om du har chansen till att få vad du vill ha i livet? Som sagt undantag finns och det kan sluta lyckligt, men moraliskt korrekt kan väl då ingen säga att det är? Eller?

Moral och respekt  är nog någonting jag tror att vi människor börjar sakna allt mer i vårt moderna samhälle.

Virvlande tankar

När man ska göra viktiga beslut i sitt liv borde de rätta valen kännas självklara, inte sant? Jag känner att mitt huvud vänds ut och in om nätterna för att jag ligger och funderar så mycket över vad jag vill göra med mitt liv. Det känns inte logiskt att jag ska bo kvar på en plats där jag inte trivs. Ändå så vet jag att jag kan lyckas med det jag vill ta mig för där och jag har människor som älskar mig. Om jag verkligen gav det en riktig chans kanske jag skulle trivas där igen!

Och andra sidan har jag funnit en plats som jag tycker otroligt mycket om. Där är det istället svårt att lyckas med det jag vill åstadkomma rent yrkesmässigt, men människorna och atmosfären är så annorlunda. Så mycket mer tilltalande för mig.

Sen funderar jag över de människorna som betyder mycket för mig. En del människor som jag inte förväntade mig att jag skulle sakna när jag åkte har jag tänkt på väldigt mycket. Meddelanden jag fått har förgyllt mina dagar och att prata med familjen hemma är alltid uppiggande. Jag är en sådan person som behöver mycket människor omkring mig, behöver det för att må bra. Kanske därför det varit svårt för mig hemma ett tag därför att jag stängt in mig en del och människor som egentligen betyder mycket för mig har glidit bort.

A place to call home

Then one day when you really care
she touches your soul but you´re far to scared.

When you look for independence and you get what you want
how come you look back thinking "what have I done?"
but time and again it dawns on me
it's the price we pay for liberty
well I should have known
we all need a place to call home oh yeah, home
God I miss you tonight
we all need a place to call home

Ska byta från Joey Tempest till Cliff Richards nu, blir så sentimental. Är nog den mest kramsjuka människan på jorden. Hjälper kanske inte heller att mina rumskompisar varit som två kaniner hela helgen *skrattar*

En famn för mig

På andra sidan jorden, på andra sidan stan
Finns ingenting att göra, jag har sovit hela dan
För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig
Jag vet att det går över men det är lika svårt för mig

Här finns så mycket vackert som jag inte kan se
Jag drar mig sakta undan och solen följer med
Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är
Det regnade idag och det finns en mening med det

Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig

Jag tror att jag har valt nått som inte gör dig väl
Och om du inte saknar mig så har du dina !!!! skäl !!!!
Men älskling flyg till mig jag vill att du ska se
Att det regnade idag och tackar dig för det

Har du en famn för mig
Har du en famn för mig
Var du än befinner dig
Har du en famn för mig

Överallt på jorden finns människor som vet
Att regnet alltid faller i tid och evighet

Var du än befinner dig
Har du en famn för mig


Ödet

Nu tror jag bestämt på ödet. Idag har varit världens underligaste dag. Vaknade på morgonen efter en drömlös natt, men ändå med en konstig känsla i magen som att... IDAG. Visste inte vad, men det bara kändes.

Och en vanlig fika på ett café med världens underbaraste fick mig att inse att det finns en mening med allt. Allting det som hänt och strulat till sig har nu i slutändan fört något bra med sig. Det var som ett uppvaknande och en sten som föll från bröstet. Just nu känner jag mig alldeles varm inombords för jag vet precis vad jag vill göra med mitt liv den närmaste tiden. Har aldrig känt mig så här säker på någonting innan.

Mina planer får vänta, för nu ska jag påbörja att förverkliga min dröm som jag haft så många år. Jag grät av lättnad när jag ringde min far förut och berättade vad jag skulle göra. Han blev väldigt chockad men efter att ha lyssnat på mig en stund lät han glad och sa att han skulle stötta mig till tusen. Älskar min familj mer än allt annat. Vet inte vad jag skulle göra utan dem.

Det finns ingenting som hindrar mig just nu, men jag har hela tiden hittat saker som står i vägen för att göra detta. Nu ska jag för en gångs skull följa mitt hjärta. Jag tror verkligen att det är ödet att jag står där jag står idag utan någonting som stoppar mig. Känner just nu samma lyckokänsla som jag gjorde på Teneriffa. Åååh vilken underbar känsla detta är :)



Vem talar sanning?

För det första frågar jag mig vad sanning egentligen betyder. Olika människor har så annorlunda syn på vad som är sant när de berättar den. Flera historier med olika vinklar som svirar om den verkliga sanningen. Vet inte vad jag ska tro. Jag ställde frågan och jag fick ett svar. Känns inte som om det skulle vara någon idé att ljuga, men vet inte om det var hela sanningen heller.

Om det svar jag fick var sanning undrar jag hur i helvete våra s.k vänner kan ljuga så jävla mycket, hitta på en massa idiotiska saker och hur de kan förvränga sanningen så totalt. Vad vinner de på det? Vad hon vann på att kontakta mig förstår jag för hon fick precis vad hon ville, men alla andra?

Skriver nog för mycket skit på den här bloggen tror jag, men jag hoppas bara att folk ska sluta lägga sig i våra liv och låta oss själva få reda ut problemen.

Sett en underbar och vacker film ikväll som jag vill rekommendera; August rush.


Målet med 2010

Ååh pratade precis med André på fb. Han var i Dubai nu och har shoppat en massa skor. Om han hittat tre par redan, tänk vad jag hade hittat *suckar längtansfullt* Skönt att höra att han har det bra. Tror det var Bali han skulle till nu, hmf!!! Ska spara allt vad jag kan nu och nästa resa då blir det Sydamerika. Drömmen är att vi kan åka redan om ett år. Får ha det som mitt mål med 2010 att se till att den planen kan sättas i verket.

André och jag på Strand i somras


Oj oj vad alla tjatar om denna Nybro open. Inte en chans att jag ska dit. Sitta och frysa i en ishall, är ni dumma på riktigt haha.. Massor med vänner som spelar i olika lag och JA det hade varit roligt att träffa er OCH se er spela, men jag utsätter inte mig själv för sådant.. sorry! Ska bli roligt för imorgon kommer Henke och leker lite med mig, var superlänge sen vi umgicks nu. Så det ser jag fram emot. Sen är jag sugen på en liten utgång på lördag igen. Eller vad sägs?

Någon som försökt stänga av sina tankar för en stund och faktiskt lyckats? Ingen som kan smyga iväg ett litet tips till mig på hur man gör? Det går inte så bra för mig. Börjat lyssna på en artist som får mig ännu mer deppig än Winnerbäck. Vet inte om jag tycker det var så bra att du skickade de låtarna till mig för... jag Saknar Dig... och vill inte göra det, vill verkligen inte.

Tog fram dagboken nyss, inte skrivit ett ord på tre veckor. Har nog omedvetet tänkt att om jag inte skriver om det kan jag låtsas som om det inte hänt haha.. Alla röster som berättar onda saker om dig och mig har jag slutat lyssna på. Dessvärre har jag hört tillräckligt för att önska jag kunde få svar på en fråga som förföljer mig. Även om jag fick chansen att ställa den, tror jag inte jag skulle få ett ärligt svar och därav vill jag så gärna att tankeverksamheten kunde stängas av.

Fast hur många av de stora frågorna i livet får man svar på? *ler*

Saknad



Intalar mig att jag är den starkaste. Små tillfällen lyckas jag och säger rätt ord och gör de rätta valen. I nästa sekund brakar allting samman till en svart dimma och dagarna känns långa som år. "Jag kan inte skilja på"


Om vänskap

Vackra ord ger många vänner,
den som talar väl blir väl bemött.
Stå på god fot med många,
men var förtrolig med en bland tusen.
Vill du ha en vän, så pröva honom först,
och ge honom inte ditt förtroende genast.

Ty somliga är vänner när
det passar dem
och stannar inte hos dig 
i nödens stund.

(Syr 6:5-8)

Har blivit allt djupare funderingar inatt. Fortsätter man läsningen kommer man till (Syr 6:14-17). Den personen som jag tänker på där är min bland de tusen.

 


Döm inte

Den här texten var den första texten någonsin som fick mig att börja reflektera kring hurdan person jag är och vill vara. Idag känns det som att jag glömt det och tappat bort en bit av mig själv. Kanske på tiden att finns den vägen som jag vill vandra.

Döm inte, så skall ni inte bli dömda.
Förklara ingen skyldig, så skall ni inte
dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli
frikända. Ge så skall ni få.

Varför ser du flisan i din broders öga när
du inte ser bjälken i ditt eget?
Hur kan du säga till din broder: Låt mig
ta bort flisan ut ditt öga, när du inte ser
bjälken i ditt eget?
Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga,
så kan du se klart och ta bort flisan ur din
broders.

Henrik sa något till mig för flera år sen under ett av de samtal då vi låg vakna hela nätterna och pratade. *Glädjen i ditt liv påverkas av kvalitén av dina tankar*
Vi diskuterade då hur mycket vi förlorade av oss själva genom att dömma andra. Det negativa sätt som vi tänker på och hur mycket det faktiskt påverkar våra liv.


Någon vill mig ont..

Nu är jag helt övertygad om det. Så här mycket otur kan man omöjligtvis ha utan att det är någon som jävlas med en. Slår vad om att det är någon som sitter och fiffilurar och tänker "Hm hur ska vi kunna fördärva Hannas dagar ännu mer?" Har inte slått mig idag i alla fall. Fast det räckte väl med allting förra söndagen.

Har nästan börjat dra kopplingar till Job. Mannen som satan utsätter för prövningar med Guds tillåtelse. Tog ifrån honom hans ägor, familj och hälsa. Fast jag gillar inte att jag ens tänkte tanken. Att det ska hända min familj någonting vore det mest fruktansvärda. Älskar dem så otroligt mycket.

Tror att jag måste börja tänka annorlunda. Tro på att det finns en mening med alla prövningar man utsätts för. Jag hade medvind och mådde bättre än någon gång tidigare i mitt liv när jag åkte till Teneriffa och de veckorna kommer jag aldrig glömma. De veckorna var på något vis värda allt det jag har fått utstå tidigare. Ens tanken på att få känna så igen gör att jag får kraft att kämpa vidare i sina motgångar.

Vad hände med det goda i livet?

Vad hände med att visa respekt för andra människor? Hur självisk får en människa bli?

Ingen överhuvudtaget vet vad jag känner och vad som finns inom mig. För jag insåg att behålla sina känslor och problem för sig själv är det bästa man kan göra i vissa lägen. Den mask jag uppehållit senaste tiden har nog varit falskare är någon ens skulle kunna ana. Efter tio år med fysisk (och delvis psykisk) smärta lär man sig stänga inne i stort sett allt man känner och utåt sett kan jag vara den jag behöver vara för att underlätta.

Jag har alltid varit en positiv människa vad gäller att ge människor en andra chans, men just nu funderar jag över om det är/var så klokt. Man vill så otroligt gärna kunna lita på människor, men kan ärligt säga att det finns ingen i denna värld just nu som jag litar på. Ingen! Får motsatsen bevisat för mig gång på gång och tydligen är jag inte värd bättre. Så många gånger som jag blivit sviken på så kort tid och så många som gått mig bakom ryggen. Förhoppningsvis finns det någonting som jag ska lära mig utav den smärta som det orsakat.

Sen har jag inte haft styrkan att ta tag i det som jag borde ha gjort för så länge sedan och istället får man ytterligare en kniv i ryggen. Det som hänt är det fegaste och mest själviska beteende en människa har visat emot mig någonsin. Det finns ingen moral & respekt kvar och det gör mig ledsen att en del kan behandla sina medmänniskor så.

Det finns en man för varje kvinna

Fick en skrattattack utav dess like nyss när jag satt och letade efter forskningsartiklar om uppfostran på nätet. Gissa vad som kommer upp, jo en artikel om "Drömmen om den rätta" och så finns det ett citat från Veckorevyn 1960 "Det finns en man för varje kvinna". Efter det står följande;

"Kvinnorna bör satsa på de "vanliga" männen, och de uppmanas tänka positivt. Nästan varje man är en bra man som kan vara den rätte! Den kvinna som uppgivet hävdar att alla bra män redan är gifta försöker gå en genväg och smita ifrån det viktiga uppdraget att själv slipa av sin man och att slipas av själv tills båda parterna är lika äktenskapssinnade."

Så det där med kräsenhet kan vi bara lägga ner va ;) *skrattar* Tyckte bara det var väldigt komiskt att någonting sådant här dyker upp när man söker på "forskning" och "uppfostran".

Maria Montessori

Har i flera dagar nu arbetat med en uppgift då man ska reflektera kring två pedagoger och jämföra deras filosofier med dagens läroplan. Har läst mig less på alla dessa filosofer och har fortfarande inte kunnat hitta någon pedagogik som jag tycker bättre om än Maria Montessoris. Undra hur mycket mammas dotter jag är egentligen *ler* har väl en viss känsla av att jag redan hade lite förutfattade meningar i positiv bemärkelse när jag påbörjade uppgiften, men allt negativt som de andra grupperna skrivit om Montessori har jag kunnat argumentera emot utan problem. Så om jag någonsin får barn ska de garanterat gå på en Montessoriskola. Om inte någon med ordentlig övertalsförmåga kan ge mig en bättre bild av någon annan pedagogik i dagens samhälle som är tillräckligt utvecklande för våra barn.


Sanndrömmar

Har haft en liten svacka sedan helgen. Varit väldigt ledsen faktiskt och ni tycker nog att jag är helt dum i huvudet när jag berättar att det är på grund av en dröm. För flera år sedan drömde jag en liknande dröm som fick mig lika ledsen och den visade sig vara sann. Det fick jag dock inte reda på förrän flera månader senare, och sättet jag fick reda på sanningen på var obehagligt. Kändes som ödet och kan än idag inte förstå det. 

Sedan dess har jag drömt sanndrömmar vid alldeles för många tillfällen. Även om jag själv oftast skrattar bort mina drömmar så skrämmer de mig ibland. Efter den här drömmen har jag en klump i magen, men jag törs inte ta reda på om drömmen är sann eller ej. För jag vill verkligen, verkligen inte att den ska vara sann.

Det enda jag kan be om är mer styrka och sedan hoppas att de som står mig nära kommer berätta om det är något som hänt. Finns ingenting värre än lögner för att undanhålla saker. Sanningen är alltid lättare att ta oavsett hur ledsen man blir utav den.

Löften

Immanuel Kant;

"Jag överväger att bryta ett löfte för att vinna vissa stora fördelar och
funderar över om det kan vara riktigt. Jag får då fråga mig enligt vilken
regel jag handlar om jag bryter mitt löfte. Det måste vara ungefär
följande regel: Om man kan vinna väsentliga fördelar kan det vara
rätt att bryta ett givet löfte.

Nästa steg blir då att fråga sig hur det skulle gå om denna regel blev
allmän lag. Situationen skulle då bli egendomlig. Om alla började bryta
löften när de ansåg sig ha fördelar av det, skulle ingen kunna lita på
någon. Löften skulle bli betydelselösa. Det skulle då också vara
meningslöst att bryta löften. Regel tycks upplösa sig själv om det blir
allmän lag. Kan jag vilja att den regeln blir allmän lag? Det vore orimligt
att införa en allmän lag som upplöser sig själv.

Om jag då inte kan vilja att maximen för min handling blir allmän lag,
då är det orätt av mig att bryta mitt löfte"

Relationer

Inte för att vara elak på något vis, men finns det någon människa just nu i min vänskapskrets som inte ha någon form av relationsproblem? Älskar mina vänner och lyssnar mer än gärna och kommer med så goda råd jag kan. Enda tråkiga är att ingen följer sitt huvud utan krånglar oftast till det ännu mer än vad som är nödvändigt. Tror inte livet behöver vara så svårt och krångligt som många gör det. Börjar äntligen själv komma tillfreds med de beslut jag själv tagit och det kommer nog bli bra i slutändan.

Det där med att relationer idealiseras är farligt. Man hoppas och tror att allting ska vara som i böcker eller på film. Så tänker man inte på vad som händer när kameran stängts av eller boken tar slut utan skapar istället en vacker bild i huvudet av det perfekta förhållandet. Tror inte det är meningen att det ska vara enkelt, men jag vill inte heller leva i en relation där det finns en massa jobbiga krav och måsten. Fast jag är nog ganska övertygad om att livet kommer kännas rätt fantastiskt och utan krav och måsten den dag mannen med stort M säger att han älskar mig.

Vincent Price

Just idag tycker hon inte alls om att vara singel, eller gör hon någonsin det? Jo *ler bistert* det finns många dagar hon stormtrivs med det. Fast just idag hade det varit skönt med någon som tyckte lite granna om henne, eller rejält jättemycket om henne. Någon som fanns där och gav henne mängder med värmande kramar och kyssar.

Sen är hon inte den bästa på att muntra upp sig själv utan tittar på misserabla lågbudgetskräckfilmer av Vincent Price. Fast hon såg någonting bra med, en film som hette
Vincent som Tim Burton har gjort och den älskade hon. Fem minuter lång tragik...

Så ringer farmor för att kolla hur lilla barnbarnet mår. Barnbarnet försöker framställa sitt tillstånd så bra som möjligt (trots sina massor av tycka-synd-om-sig-själv-tankar). Sen frågar farmor om hon inte träffat någon trevlig pojk på länge som hon kan berätta lite om. Barnbarnet tyckte mest det kändes som (här får du ett slag i magen till). Nej hon har ingenting tillräckligt skojigt att berätta på den fronten. Farmodern suckar lite och säger sen tyst; "Ja men Hanna lilla stressa inte, jag var 30 innan jag träffade din farfar". Tack, nu blev Hanna genast mycket gladare!!!

Vem har lånat min Breaking dawn? Jag behöver vampyrromantik så jag får känna mig lite kär igen!

Våga satsa?

Tankar och funderingar snurrar runt i mitt huvud i en herrans fart. Mestadels handlar det om att ta beslutet nu om jag ska våga satsa på eget företag eller inte. Har gjort min pärm nästan klar nu med budget- och affärsplaner, idéer, tankar och kalkyler hit och dit. Letat fram mina gamla ekonomiböcker och nästan lärt mig administrationsprogramet. Det är jätteroligt och jag tror på min affärsidé. Det som framför allt får mig att tvivla är tanken på att gör jag detta är jag fast i Nybro minst ett årtionde framåt. Fast samtidigt om man gör någonting man verkligen tycker är roligt och som man brinner för kan det kanske vara värt det. Om jag får till det så som jag vill ha det kommer jag ha hur skoj som helst på jobbet och det är väl lite hoppet. Att man ska hitta ett arbete som gör en glad att gå till.

Har läst en massa drömtydningar senaste dagarna. Det har varit lite spännande. Jag drömmer otroligt mycket och ville ta reda på om drömmarna kan ha någon mening. Det mesta handlade faktiskt om att jag skulle använda min kreativitet, våga lite på mitt eget omdömme och se framåt. Plus att människor tycker om när jag anordnar fester *skrattar*


You can´t hurry love

I need love, love to ease my mind
I need to find, find someone to call mine
But mama said;

You can´t hurry love
No, you just have to wait
She said love dont come easy
Its a game of give and take

You can´t hurry love
No, you just have to wait
You got to trust, give it time
No matter how long it takes

Om ni visste vilken humoristisk anda jag kände när den här låten spelades igår =)

Tidigare inlägg