Bjanca

Just nu känner jag mig aningen vemodig, smått förfallen. Vill så gärna känna att jag kan lyckas, att jag för en gångs skull är värd någonting mer än en brödkant. Är så nervös över allting. Har en sån där stor klump i bröstet. Kanske beror på att jag sitter ensam och tänker för mycket. Det är troligtvis inte särskilt nyttigt, men va sjutton.. Skrev en sån där herrans massa sidor dagbok förut med. Skönt sätt att få ur sig allting.

Pratade med en person förut idag som betyder väldigt mycket för mig och kände bara hur tråkigt det är att man så lätt förlorar kontakten med människor som man egentligen bryr sig en väldans massa om. Finns så många som jag önskar att jag hade betydligt bättre kontakt med, men känner mig så hemsk när jag till ursäkt för att jag inte hör av mig har att jag inte har tid. Vill man så finns tiden där, men jag är så grymt dålig på att höra av mig i alla fall. När jag väl får det lugnt om kvällen är jag inte alls på humör för att prata i telefon, maila eller ta till andra avancerade kontakttekniker. Då vill jag bara ligga i min soffa och äta.

Åh Robert Gustavsson.. Tony Richardsson och lets dance.. kniiiiip

Bättrade på kvällen, men ack vad jag vill ha tillbaks Lasse till allsången. Han är alltid mannen i mitt liv!!