Killen jag vill ha
Som ringer upp när jag lägger på .
Som skiter i alla andra tjejer han kan få.
Som ligger vaken för att få se mig sova.
Han som vill visa mig för världen att jag är något.
Som håller min hand inför sina kompisar.
Han som hela tiden påminner mig om hur mycket jag betyder.
Som tar med mig när han träffar sina kompisar och säger
"det är henne jag älskar"
Ont ont ont överallt..
Usch ingen härlig morgon att vakna upp. Var sjukt länge sen jag hade
sån här värk. Knäna är så svullna och ömma att jag knappt kan gå.
Det här hade jag ingen lust med alls. Värsta är att jag har känt lite värk
i knäna ett par dagar, så blir lite nervös nu. Har mått så himla bra sen
jag fick den här behandlingen, men det känns inte som om det håller
i sig så länge som läkarna förutspått. Nio månader, jo tjena!!
Gillar inte att beklaga mig så mycket över detta. Men gaaah... *skriker frustrerat*
Smärttröskeln är rätt hög och så har jag redan väldiga mängder smärtstillande
mediciner. Men gränsen är nästan nådd nu så jag ringde in till sjukhuset
och fick en telefontid med min läkare i eftermiddag.
Skit samma... Drugs and rock´n roll gör med än folk tror ;)
Annars.. Haft en underbar jul. Varit mycket bättre och trevligare än på flera år.
Mysigast sen på kvällen när vi faktiskt bara var familjen. Träffas nästan aldrig
bara vi ensamma. Så var väldigt lyckat.
Juldagen blev det en sväng till Sandra, hade hur roligt som helst. Sååå mycket
folk man kände. Kunde knappt gå en meter utan att hälsa, prata eller bli
uppbjuden att dansa med någon. Såna kvällar gillar jag och älskar alla mina vänner.
Är verkligen roligt att träffa alla igen efter så lång tid.
Nu dags för att relaxa lite, bli pigg och på g igen.
Jo jag bodde visst här..
Igår kväll när jag gick och la mig överröstes jag av den där obehagliga känslan av ensamhet. Vissa dagar bara älskar jag att ha min egen lägenhet. Ingen som stör, ingen som lägger sig i, ingen som påpekar vad jag ska eller inte ska göra. Men så är det just när jag kryper ner i sängen om kvällarna den där avskyvärda känslan kommer. Bara en stor tomhet.
När obehagliga känslor uppkommer antar jag att dagboken är min bästa vän, skrev i oändlighet igår. Behövde det för att bearbeta mig själv. Började från ordet "ensam" och så kom tusen saker upp i huvudet. Det där positiva tänkandet har falnat lite för mig. Vill vara den där starka människan som jag vet fixar all skit. Orolig och nervös konstant nu, lite omotiverad till vardagen. Nej fy felprioriteringar, nu är jag trött i huvudet. Vet inte vad jag skriver om jag fortsätter ;)
Det där med rätt människor omkring sig var det ja haha..
Helg i Sthm
Har precis kommit hem efter att ha tillbringat ett par dagar i Sthm
med världens förkylning. Roligare tider har jag skådat. Så just nu
är man väl nere i det här lilla tycka-synd-om-sig-själv stadiet. Min
mor och jag har varit uppe på kurs. Läst Mental kinesiologi, en mycket
intressant kurs som jag mer än gärna experimenterar på den som vill.
Dock satt vi båda där snuffsande och med feber, så det var ett par
kämpiga dagar.
Lördags kväll var vi lite piggare och Linn drog hem några av våra vänner
på förfest. Så modern min var så illa tvungen att vara med. Det var lite
intressant haha.. Men hon skötte sig väldans bra. Var mäkta imponerad
av henne. Hon har väl insett att dottern hennes växt upp och att ungdomar
faktiskt dricker.
Erik ska flytta in hos Linn nu vilket är perfekt, kan jag komma dit och hälsa
på när som helst och behöver inte oroa mig för boende när jag ska på
kurs. Är inte den ena hemma är förhoppningsvis den andra. Mamma
gillade honom *skrattar* hon brukar inte vara sen att påpeka när hon
tycker killar är trevliga.
Så, annars.. Nja sitter hemma och tycker lite synd om mig själv eftersom
jag fortfarande ha feber. Har adventpyntat idag eftersom jag inte hunnit
med det innan. Är såå mysigt här nu. Har inte riktigt förlåtit min syster ännu, så
vi pratar fortfarande inte med varandra. Tänkte hon minsann ska få lida
lite till och sen ringa och be mig om ursäkt. Ibland är de mest bara till besvär
de där små. Vet att man ska tänka positivt och inte vara långsint...
Jag jobbar på det!!
Kursledaren i helgen är en fenomenal människa. "Ser hur komisk ut som
helst och pratar skitskoj. Men han är enormt duktig och kan verkligen
sina grejer, och det är inte lite vill jag lova. Han ska tydligen vara en av de
absolut bästa naturläkarna i Sverige."
Han pratade mycket om just tankens kraft. Hur stor påverkan ens
tänkande ha för hur du mår både fysiskt och psykiskt. Det var mycket
saker jag aldrig tänkt på innan, och det känns verkligen som om jag
har fått med mig en hel del. Men jag känner också hur mycket jag behöver
jobba med mig själv för att lära mig se saker mer positivt och vara mer
förlåtande. Sånt är bara grymt svårt. Några bra grundtankar har jag i
alla fall fått med mig att stå på.