Bjanca

När jag flyttade in i lägenheten i början av sommaren var jag så lycklig. Var ÄNTLIGEN själv igen. Fick komma hem till mitt eget hem och bara få vara i fred. Kunde göra precis vad jag ville och när jag kände för det. Festade och träffade dem jag har lust med utan någon som kommenterade det. Detta är bara fyra månader sen och nu känner jag mig färdig. När jag sa till Sara idag att jag kände mig så ensam när jag kom hem om kvällarna bara stirrade hon på mig som om jag vore dummast i världen och svarade att jag skulle ta till vara på den här tiden så mycket det bara är möjligt.

Så hade jag med svarat om jag varit i hennes situation och när jag tänker efter är jag inte alls sugen på att hamna där. Känns på något vis som om då försvinner alla mina möjligheter och drömmar. Att slå sig till ro i Nybro har väl aldrig riktigt varit min plan. Inte i längden i alla fall, men just för tillfället hade det varit skönt med ett lite stabilare liv. Har ändå företaget nu så kommer ingenstans alls.

Insåg förra veckan att det enbart är två helger sen jag flyttade tillbaks hit då jag inte varit ute i svängarna. Kändes lite extremt, men så är det väl när man är singel och så beroende av det sociala livet som jag. Har alltid haft väldigt mycket människor omkring mig. Så för en stund är det skönt att stänga in sig, men jag hamnar i tristess alldeles för snabbt. Gillar egentligen mina lugna kvällar. Det är skönt eftersom man alltid träffar så många på jobbet, men ibland kommer det över mig ändå och känns sjukt ensamt. Äh.. bara att gilla läget en stund till antar jag ;)