Bjanca

Tänk vad livet kan svänga ordentligt och plötsligt. För bara en månad sen gick jag runt och var bitter på allt vad killar hette. Hela sommaren ägnade jag åt att festa och var inte direkt den prydaste i vänskapskretsen. Livet hade alldeles för många måsten och människor gjorde mig besviken gång på gång. Så på nattbussen hem en sketen lördagskväll träffade jag en underbar kille och efter bara första dejten så slog det slint i huvudet på mig. Så efter min totala förvirring insåg jag att han faktiskt tycker om mig med och nu känns allting så otroligt bra. Han har fått mig gladare än jag varit på fruktansvärt länge. Har fått tillbaka lite av min styrka och motivation igen. Tycker det är roligt att gå till jobbet och orkar hitta på saker med vännerna. Det beror nog mycket på att jag har någonting att se fram emot. Han ger mig det utrymme jag behöver och det är skönt med en kille som förstår det. Enda som skrämmer mig lite är att för första gången på väldigt länge längtar jag verkligen efter att vara nära någon. Det är lite läskigt haha.. ;-)