Bjanca

Är så otroligt glad ikväll.. *ler glatt* Hela dagen blev att från att ha varit lång och arbetssam helt jättetoppen. Hämtade upp Simon och åkte in till Kalmar helt utan motivation för att dansa. Gillade först inte alls salsan, mest på grund av att under första terminen strejkade mina höfter och vägrade att svänga på sig, men nu framför allt på grund av de äckliga, illaluktande gubbarna som är med i kursen. Simon har skrattat åt mig varje gång vi kommit därifrån eftersom jag morrat av frustration över att behöva bli tagen på av dem medans han får dansa med små söta tjejer. DET om något är inte rättvist. Om ni visste hur bra killar som kan dansa har det ute på dansställerna. De kan faktiskt välja att bara dansa med söta tjejer medans vi är tvungna att dansa med alla avskum. Eftersom man enligt min far ska vara artig, följa seden och alltid tacka ja när man blir uppbjuden. Om man nu inte har en väldigt bra undanflykt som en igelkottaskinn i röven.

Nåå.. ikväll när vi anlände till dansskolan möttes vi av Ingela som frågade om vi ville träna dagens lektion enbart med henne för att kunna lära oss några nya kombinationer. Vilket innebär att de låter oss avancera till nästa kurs istället för den vi nu gått i. Gissa om jag blev överlycklig, hoppade upp och ner som en liten galning. Den timmen med henne gav otroligt mycket. Så nu blir det extra salsaträning både söndag och måndag med henne och Rigoberto. Ser mycket fram emot det. Vi insåg dock både Simon och jag att vi måste lägga in extra träning hemma för oss själva med om vi ska lyckas med bedriften att hålla isär alla dessa danser. Som det är nu tränar jag redan 10 timmar i veckan eftersom vi även buggtränar en del med.

Vad jag skulle komma fram till är att: Tusen tack Simon för att vi gör det här. Om du visste (eller ja det vet du *ler*) vad detta betyder för mig. Även om det kräver mycket ifrån oss så ger det betydligt mer och du om någon ser ju när jag mår bra ;)