Bjanca

Visst är det underligt att man kan läsa en liten text och sen vips är man helt plötsligt förtrollad och kan inte sluta filosofera. Jag är en drömmare, har alltid varit och kommer alltid att vara det. Tycker inte riktigt om alla krav och måsten från omvärlden som tycker att man ska göra på ett visst sätt för att riktigt accepteras. Det blir kaos i min hjärna när jag funderar över hur mitt liv skulle se ut om jag tar de där besluten som jag fasar över. Just nu ser jag tusen och åter tusen möjligheter med mitt liv, saker jag vill göra och uppleva. Vill inte alls vara logisk, vill inte alls vara still. Är det idiotiskt? Barcelona var en underbar dröm och detta är bland det bästa jag upplevt, så kanske är inte mina drömmar så tokiga trots allt. Tror det är dem jag lever på, de som ger mig livslust, energi och glädje.

Kan ha råkat läsa Paulo Coelho igen och jag blir så sjukt inspirerade varje gång. Hittade hans blogg härom dagen och varje ledig stund (då jag inte pluggat, tränat, umgåtts med vänner, festat, lagat mat eller sovit) har jag läst på bloggen. Såg dessutom Veronika decides to die som nu finns på film med "Buffy" i huvudrollen. Mycket skumt och jag gillade det inte riktigt. Boken är alldeles för vacker för henne. I övrigt, jag skickade in en novell till en skrivartävling. Nu ångrar jag mig nästan för jag är rätt kass på det där med att skriva, även om det är ett skönt sätt för att få ur sig vad man tänker på.

Idag har jag varit med Martin och tittat på klättrartävling. Varför han nu skulle ha med mig på det förstår jag inte. Fast det var skoj. Kan inte förstå hur någon kan lyckas fortsätta klättra när han ligger upp och ner, megaimponerande.

I believe that when we look for love courageously, it reveals itself, and we attract even more love. If one person really wants us, everyone does. But if we’re alone, we become even more alone. Life is strange…