Bjanca

Levnadsöde är det där du alltid längtat efter att göra. I den tidigaste ungdomen vet alla människor vilket som är deras levnadsöde. I det skede av livet är allting tydligt. Allting är möjligt och människor är inte rädda för att drömma om och önska allt det där som de skulle vilja se hända i deras liv. Men medans åren går börjar mystiska krafter att försöka bevisa för dem att det är omöjligt att förverkliga sitt levnadsöde.

Det är krafter som förefaller att vara men som i själva verket undervisar dog om hur du skall fullfölja ditt levnadsöde. De gör din vilja och ditt inre väsen redo. Det finns nämligen en stor sanning på den här planeten. När du, vem du än är och vad du är gör, verkligen vill någonting beror det på att din vilja har uppstått i universums själ. Det är ditt uppdrag på jorden. Även om den bara innebär att vandra omkring. Världssjälen finner näring i människors lycka, men även i olyckan, avundsjukan och svartsjukan.

Att uppfylla sitt levnadsöde är människans enda skyldighet. Allting är ett och när du vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld.

Ibland känns det verkligen som om hela samhället är totalt korrupt. Piratebays grundare fick idag sin dom, samtliga fick ett års fängelse och 30 miljoner i böter. En grov våldtäkt i Sverige och man döms till ett års fängelse och är ute efter några månader. Skadeståndet ligger på max 100 000 kronor. Klart att straffet och denna enorma summa har diskuterats livligt av högt uppsatta experter, men känns ändå inte särskilt relevant. På aftonbladets hemsida har de ställt frågan om detta var en rättvis dom och 89 % svarar NEJ. Om man frågade svenska folket. Hur många tror ni då ens skulle se dessa människor som grova brottslingar? Vilket de måste vara med tanke på det enormt höga straffet. Självklart finns det en poäng i att dömma dessa fyra personer med tanke på det upprättsskyddade materialet och de har mycket skit i sina bakfickor, men någon måtta på Sveriges domar måste det väl finnas?

Kan inte låta bli att lägga upp denna dikt som Daniel skrivit. Den kändes så passande för mig och det jag känt under en tid. Lite läskigt att en annan människa kan känna exakt likadant som en själv. Konstig nog är man antagligen inte så ensam i världen som man tror.

Glömd..

aldrig kvar..

För allt som du tar

blir jag själsvag..

Kom se min vardag

allt som du gör

och hur kärlek dör

Gömd..

aldrig mer..

För allt jag nu ser

blev ett bakslag..

Kom se min vardag

allt du förstör

och hur kärlek dör

Mina inlägg här pendlar väldigt mycket mellan glad och ledsen arg och belåten haha.. Just nu upplever jag en känsla av frustration då händelser för mig inte riktigt sker på det sättet som jag vill att de ska. Någon sa mig i helgen att det man från början måste jobba med är att bygga upp pluspoäng, och med det menas pluspoäng i mängder. För gör man då någonting som drar ner ens goda rykte blir det inte lika märkbart. Det som dock alltid är viktigt är att man ständigt ligger på plussidan och för tillfället görs det inte de. Åtgärder? I mitt lilla tunnelseende finns det ändå både lätta och mer avancerade åtgärder. Inga utav dessa åtgärder är dock komplicerade att åstadkomma, för på så vis är jag ingen svår människa utan tycker väldigt mycket om även de små, lätta och knappt märkbara delarna. Dilemmat är att jag inte upplever att ens de existerar och då uppstår denna frustration.

Så frågan är; Hur länge kan man tillåta sig själv att vara frustrerad över att det ej finns några pluspoäng kvar?

Skulle bara vilja skrika rakt ut. Skrika och gråta som en liten barnunge. Troligtvis gjort ett rejält misstag. Vet hur jag kan fixa till det och att jag borde fixa till det, men så känner jag mig själv alldeles för väl. Risken är att det ändå inte blir som det ska. Nu börjar det fan regna ute med. Shit vad jag saknar en del människor som försvunnit ut ur mitt liv. Ringde precis en person jag alltid haft nära mig. Som helt plötsligt bytt nummer och inte går att hitta någonstans. Kände mig bara alldeles tom inombords. Vet att det var tvunget att bli så som vi gjorde, men trodde ändå alltid att personen skulle finnas där. Känner mig så besviken.

Skulle vilja resa iväg. Få komma bort från allting och bara vara ifred. Ingen som ställer krav på mig, ingen som bråkar med mig, ingen som irriterar mig och ingen som gör mig ledsen. Vill komma till en varm, solig och vacker plats. Kunna gå och strosa för mig själv på underbara platser och njuta av lugnet. Bästa hade varit en lyxig spa-anläggning där någon annan bara ta hand om mig och låter mig få en härlig lugnande upplevelse. Så kunna gå längs strandkanten och känna vattnet plaska upp längs benen. Njuta av solens strålar mot min hud och bara känna mig lycklig och tillfreds med livet för en stund.

De där manliga varelserna får mig frustrerad. Även om man inte är intresserad av personen i fråga så är det grymt irriterande att bli dissad. Gaah =)

Satt och filosoferade lite för mig själv inatt. Tyckte förra veckan att den situationen tog priset. Var riktigt kinkig över att allting jag gör feltolkas. Sänder ut jävligt fel signaler, som får grabbarna att tro att jag är betydligt mer intresserad än jag är och då känner de tydligen att de måste förklara läget lite. Kan man inte bara få slå lite på dem??? Det jag kom fram till förut var iaf att jag har förmåga att hamna i betydligt mer irriterande situationer än den där.

Bara velat mysa lite... Nej troligtvis ska man hålla sig till att hångla på krogen och låta bli att träffa killar i vardagslivet. Är nog så man håller saker lagom komplicerade. Så inga fler dejter hehe..

Morr.. nu byttes helt plötsligt all min frustration ut i ren ilska och jag är riktigt förbannad på allt och alla, och jag kan inte ens skylla på pms.. fan!!!